Vas-trafik ett roligt påfund

Ni kollektivtrafikresenärer i Västra Götaland som ibland slinter på tangenterna har säkert redan hamnat på den här sidan, men www.vastrafik.se (istället för www.vasttrafik.se) är ett riktigt roligt påfund.

Betvivlar dock att det är Västtrafik själva som ligger bakom, men en stor eloge till personen bakom!

Spana också in forumet där det blir uppenbart att folk inte läser informationstexter på webben. Trots att det klart och tydligt står att forum inte har något med Västtrafik att göra finns massor av inlägg om av typen "Hur gör jag för att få jobb som biljettkontrollant?" och "Det nya biljettsystemet suger".

Bloggat om Västtrafik, Vastrafik

Svenska spels supporterfilmer - inget för testosteronstinna

Svenska spel har tillsammans med fotbollsallsvenskans supporterklubbar försökt skapa en positiv motbild till huliganstämpeln genom kampanjen Supporterlaget.

På Supporterlagets kampanjsida har varje supporterklubb lyft fram en supporter som varit ett föredöme och allmänheen har sedan kunnat rösta på sin favorit.

Nu har två vinnare utsetts och reklambyrån Garbergs har gjort två filmer som en slutvinjett till kampanjen, skriver Resumé (där man även kan se filmerna). Kvalitetsmässigt så är det inget större fel på filmerna, men vad man vill uppnå med dem är lite oklarare.

Om tanken är att man ska omvända nuvarande eller blivande huliganer så är man helt fel ute. De vinnande personerna i filmerna är så käcka, helylle och tillrättalagda att de knappast kan tala till någon under trettio. Om man ville påverka yngre testosteronstinna män att rekryteras till firmorna hade det krävts ett helt annat tilltal och en helt annan typ av identifieringsgrund.

Göteborgssupportern Pernilla är säkert en toppentjej. Men hennes svordomsfria supporterklubb för barn lär inte få några i Wisemen att lägga knogjärnet på hyllan.

Kan man kanske gissa att kampanjen snarare är ett sätt för Svenska spel att flytta fokus från spelberoende och monopol till mera positiva sammanhang?

Bloggat om Svenska spel, Garbergs, Supporterlaget

Som att bo i platshållartext

Hamnar mitt i sluttampen av säsongens första avsnitt av Design: Simon & Tomas och kan inte annat än sucka åt den fasligt tråkiga trenden att ha text på väggarna. Har enormt svårt för detta, speciellt när man använder intetsägande ord som "love", "jazz" eller namnet på personens ungar (det blir ungefär lika personligt som att tatuera ett kinesiskt tecken eller köpa en t-shirt med retrotryck på JC).

I det här avsnittet väljer de båda inredarstereotyperna att slänga upp en massa ord och meningar på latin. Bara tanken på något sådant i mitt eget vardagsrum ger mig rysningar. Skulle vara som att bo i InDesigns platshållartext: inget budskap utan bara utfyllnad.

Bloggat om Simon & Tomas, Latin, Indesign, TV3

Lååångt kvar ...

DN rapporterar att Centrum för lättläst lanserar en lättläst politisk sajt inför valet nästa år. Detta för att främja demokratin. Jättebra initiativ. Men i den tillhörande webbfrågan så visar det sig att läsarna inte riktigt uppfattar att svårbegripligt språk kunde vara ett demokratiproblem

Vi har tydligen lång väg kvar att gå innan gemene man förstår hur viktig bra kommunikation och målgruppsanpassning är.

 

Bild från www.dn.se

 

Bloggat om Demokrati, Språk

Adidas säger "Fuck you", eller?

AIK-spelaren Kenny Pavey har hamnat i onåd hos sponsorn Adidas sedan han i Sportbladet gjort obscena gester iförd ett otal sponsorprodukter, bland annat ett par handskar med stora Adidas-loggor på (se bilden här).

Att han dessutom gjorde uttalandet "Man vinner inga guld på fair play" gjorde knappast Adidas PR-avdelning gladare.

Kan ju hålla med om att det är en ganska omogen attityd i allmänhet från Paveys sida, men överreagerar inte Adidas lite? Sådant får man väl ändå vara beredd på om man sponsrar ett fotbollslag? Och det är ju knappast så att vi läsare tror att Pavey är officiell talesman för företaget.

Adidas PR-chef säger till Resumé att "Adidas som varumärke kan naturligtvis inte stå bakom en gest som denna, och även de som spelar i våra produkter behöver reflektera våra värderingar och vara goda förebilder".

Vad är nästa steg - förbjuda fula tacklingar?

Man frågas sig också hur Adidas resonerade när de valde att sponsra metalbandet Korn? De spelade också i "deras produkter", men det kanske var lite högre i tak på den tiden (mitten av 90-talet). För att de sjöng om missbruksproblem och sex och hade låttitlar som "Kill you", "Faget" och "Dead bodies everywhere" kan väl ändå inte gått hela organisationen förbi?

Bloggat om AIK, Adidas, Resumé, Korn

Metro uppmanar till fågeldödande?

Okej att det var halloween i helgen, men är det inte lite väl magstarkt av Metro att på sin förstasida i fredags (Gbg-editionen) uppmana allmänheten till att döda fåglar?

Nästan på gränsen till uppvigling, don't you think.




Från Metro 30 oktober 2009.

Bloggat om Slottsskogen, Metro

Så olika vi kan tolka vår omvärld

Både DN och SvD hårdbevakar S-kongressen och publicerar löpande nyheter på sina respektive webbplatser om vad som diskuteras och beslutas.

Men vad som egentligen är den rätta nyhetsvinklingen verkar man inte vara riktigt överens om:

DN: "S vill förändra Ipredlagen"
SvD: "S vill behålla Ipred-lagen"*

* Själva artikeln på svd.se har rubriken "S vill behålla Ipred-lagen men med förändringar" men på startsidan finns den korta varianten ovan.

Bloggat om SvD, DN, Ipred, S-kongressen

Blir folk fortfarande förvånade över PR-kampanjer?

Svenska Dagbladet "avslöjar" (att läsa baksidan av ett program är ju inte direkt grävande journalistik) att en hiv-konferens i Stockholm, vars officiella syfte är att öka hiv-testandet i EU, egentligen är en "PR-kupp". Konferensen är nämligen finansierad av åtta läkemedelsföretag och målet är att marknadsföra sig gentemot EU.

Blir folk verkligen förvånade över att det pågår PR-kampanjer i maktens korridorer? Förstår de inte att det inte är en tillfällighet att så många avdankade politiker blir PR-konsulter på äldre da'r? (Senast i raden är Anders Björck som nu gör Göran Persson sällskap på JKL.)

Och det är väl ändå allmänt känt att läkemedelsföretag hör till mer cyniska när det kommer till att kränga sina varor och värna sina patent (är väl egentligen bara tobaks- och vapenindustrin som är värre)?

Det enda som jag tycker är riktigt uppseendeväckande med den här nyheten är att Handelsminister Ewa Björling, som invigningstalar på konferensen, och hennes stab var helt ovetandes om läkemedelsföretagens inblandning. Så dålig omvärldsbevakning är inte okej om man är stadsråd. Utrikesdepartementet (som Björling tillhör) borde ju om några vara vana vid att bli utsatta för PR och lobbying.

Bloggat om PR, Ewa Björling, Hiv, Anders Björck

Är de nya apoteken onda?

Nu när apoteksmonopolet är ett minne blott så ska det givetvis göras en informationskampanj om att vi det snrt kommer finnas fler apotek än de statliga. Och givetvis har det gjorts en logga som de "nya apoteken" kan klistra upp i rutan för att visa att de är godkända.

Bild från Apoteket Omstrukturering AB

Jag är inget större fan av den här avmonopoliseringen så kanske läser mitt undermedvetna in lite väl mycket i affischkampanjen som just nu kan ses på stan - men ger inte affischerna ett lite opålitligt intryck?

Den huvudlösa personen med händerna lite fromt knäppta över magen ger är ju inte direkt förtroendeskapande utan ger mig snarare superskurksvibbar. Och att pilen på den ljusblå pratbubblan ser ut som ett djävulshorn ger affischen en märklig steril men samtidigt diabolisk atmosfär. De nya apoteken måste helt enkelt vara onda!

Bloggat om Apoteket

Inte konstigt att KRAV inte säljer om bara barnen bryr sig

Varor som skyltas som KRAV-märkta i matbutikerna säljer sämre, kan man läsa på Göteborgs-Postens webb. Tydligen är det så att konsumenterna redan bestämt sig för om de ska köpa KRAV-produkter eller inte och sedan följer man detta undermedvetet oavsett vilken produkt det är.

Detta enligt forskare på Handelshögskolan och Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

Men det som jag tycker är intressant med detta är egentligen inte nyheten i sig (man ska ju inte ska lägga allt för stor vikt vid en enskild undersökning) utan var detta avslöjande presenteras. Det är nämligen i tv-programmet REA - ett konsumentprogram för barn som sänds på SVT:s Barnkanalen - som forskningsresultaten presenteras.

Inget för att förringa kvaliteten på REA, men visst är det talande att det är i ett barnprogram och inte SVT:s andra konsumentprogram som detta presenteras. Indirekt sänder det ju signalen att det bara är barn och ungdomar som bryr sig om miljöfrågorna.

Och är det så så är det ju inte konstigt om det inte köps så mycket KRAV-märkt - det är ju vi vuxna som sitter på kulorna.

Bloggat om KRAV, Rea

Varför dessa ologiska speglingar?

Jag har ju tidigare beklagat mig över dessa uttjatade "speglingar" som finns överallt inom den grafiska formgivningen just nu. Men även om jag är trött på den här effekten så måste jag erkänna att den är snygg och ger en 3D-illusion som helt klart kan förhöja både ikoner, loggor och mobiltelefoner.

MEN, då måste den ju vara logisk! Bodystore verkar, i sina tv-reklamer, inte riktigt förstått vad speglingen faktiskt ska efterlikna - d.v.s att objektet står på någon form av blank yta. Och då går det inte att använda gemener som går under baslinjen (för då borde de rimligtvis gå ner i "marken")!

Även det i övrigt stabila open source-alternativet till msn, aMSN, verkar ha vacklat lite när de utvecklade gränssnittsutseendet (fast de är ju betydligt mer ursäktade för sina klavertramp än ett kommersiellt företag).

Bloggat om Bodystore, aMSN

Aftonbladets SD-hantering skriker "Lösnummerförsäljning"

Så har då Aftonbladet publicerat en debattartikel av Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Kan inte påstå att jag blev nämnvärt överraskad av innehållet (ingen vettig människa tror väl att det skett någon "upprensning i leden" där?) men däremot blev jag förvånad över att Aftonbadet publicerade den eftersom de så sent som för en månad sen deklarerade att de skulle bojkotta SD:s valannonser inför nästa års val.

Det verkar chefredaktör Jan Helin dock ha förträngt illa kvickt, för en debattartikel i Sveriges största kvällstidning måste ju ge betydligt mer publicitet än en annons (en redaktionell text sägs ju ge sju gånger så mycket uppmärksamhet som en annons - en debattartikel ligger väl snäppet under).

Det verkar tveklöst som att både utspelet om annonsbojkotten och gårdagens debattartikel endast är till för att höja läsarantalet. Undrar vad som hänt med de så kallade socialdemokratiska banden ...

Bloggat om SD, Sverigedemokraterna, Aftonbladet, Jan Helin

Är Costner SÅ pank?

På tal om omoderna reklamer där kändisar boostar produkter och tjänster så kan man för tillfället se denna skapelse på Göteborgs bussar och spårvagnar.

Vet inte vad som är mest överraskande - att Kevin Costner fortfarande räknas som stjärna i Turkiet eller att Costner faktiskt är SÅ pank.

Det finns en film också ...

Boggat om Kevin Costner, Turkish Airlines

Konsumentmakt, CSR-makt eller bara mediemakt?

Dole drar tillbaks sin stämningsansökan mot dokumentärfilmaren Fredrik Gertten som skildrat företagets oschysta personalförhållanden i filmen Bananas.

Som jag tidigare skrivit så har detta bland annat fått hamburgerkedjan Max att sluta använda Dole som leverantör och även de stora dagligvarukedjorna har uttryckt missnöje med fruktföretagets metoder.

Man kan inte låta bli att undra vad som blev den avgörande faktorn för Dole. Var det den massiva kritiken i massmedia, bojkotterna från företag eller missnöje från allmänheten som blev för mycket?

Finns det egentligen någon konsumentmakt eller är den helt beroende av att media nappar på och lyfter fram eventuella bojkotter? Skulle det räckt att kritiken förts fram på privata bloggar, på facebook och i diskussionsforum eller krävs det att etablerade medier förstärker budskapen för att uppmärksamhet ska väckas? Och hur stor betydelse hade Max agerande haft om inte pressen skrivit om det?

Hade varit mycket intressant att vara en fluga på väggen när beslutet att dra tillbaks stämningen diskuterades på Doles PR-avdelning och ledningsgrupp.

Läs även andra bloggares åsikter om Dole, Bananas, Fredrik Gertten

Roligaste tidningsankan på länge!

Det verkar som att uppgifterna om att Sven-Göran Eriksson varit aktuell för att leda Nordkoreas fotbollslandslag är felaktiga. Enligt de brittiska tidningarna The Guardian, The Daily Telegraph och The Times skulle Svennis vara i förhandlingar med Nordkorea om att på något sätt vara med och leda deras landslag i Sydafrika-VM nästa år.

Nu har hans nuvarande klubb gått ut med dementi och säger att Nordkorea aldrig ens varit i kontakt med Eriksson.

Detta måste vara den roligaste tidningsankan i år! Missförstånd eller skämt? Det är nästan lika roligt vilket som. Vem eller vilka som än är källan så måste den ha hög trovärdighet eftersom tre av Storbritanniens morgontidningsgiganter trott på uppgifterna. Eller så har alla tre simultant misslyckats kapitalt med sin källkontroll.

Boggat om Sven-Göran Eriksson, Nordkorea, Fotboll, Källkritik

Dags för lite urskiljning bland pudlarna!

Igår "avslöjades" det med dunder och brak att före detta justitieministern Thomas Bodström (S) spelat in en reklamfilm för sin nya bok Idealisten i riksdagens kammare! Utan tillåtelse! Ve och fasa!

Riksdagens talman Per Westerberg (M - såklart) fick spel och kallade tilltaget för "oacceptebelt" och krävde att reklamfilmen skulle tas bort från Youtube. Detta blev givetvis en stor nyhet på söndagskvällen, som av hävd är en dag präglad av nyhetstorka, och Bodström fick förklara sig i svt:s Agenda.

Som ett brev på posten kom idag den obligatoriska pudeln. Bodströms förlag, Norstedts, ber offentligt om ursäkt för att man brutit mot Riksdagens regler och meddelar att man tänker ta bort filmen från webben. Suck...

Det går verkligen inflation i pudlarna nuförtiden. Både politiker och företag har tagit PR-konsulternas råd på fullaste allvar och ber, utan någon som helst urskiljning, offentligt om ursäkt vid minsta lilla felsteg. Allt för att vara "proaktiva" och "själva sätta agendan".

Men varför gör Norstedts en pudel för en sådan bagatell? Vad är det man är rädd ska hända? Konsumenterna kommer ju knappast tänka "Ja Norstedts tänker jag då aldrig köpa några fler böcker av efter den där plenisalsincidenten. De är ju i princip terrorister!". Egentligen borde ju förlaget marknadsavdelning jubla - deras taffliga reklamfilm (och Bodströms deckare) hade ju aldrig fått sådan uppmärksamhet om man inte tänjt lite på reglerna.

Men för säkerhets skull så gör man offentlig avbön. För nu när pressen börjat tröttna på Anna Anka så vet man ju aldrig vart drevet går härnäst.

Läs även andra bloggares åsikter om Thomas Bodström, Idealisten, Norstedts

Ralph Laurens photoshopande befäster min tes

Måste säga att jag nog tycker att Ralph Laurens skoningslösa photoshopande av svenska modellen Filippa Hamiltons midja än mer befäster min tes i mitt tidigare inlägg Tänkbara Ralph Lauren-artister där jag spann vidare på idoljurymedlemmen Andreas Carlssons citat "Westlife var lite som att få Gant-kläder när man egentligen ville ha Ralph Lauren".
Utifrån det uttalandet och Ralph Laurens kvinnosyn antar jag att Andreas Carlsson helst vill producera gubbslemmig Ibizahouse av den typen där många lättklädda, bröstopererade 18-åringar figurerar i musikvideon.

Bloggat om Ralph Lauren, Andreas Carlsson

Upplageundersökning - då brister den journalistiska granskningen

Det finns en typ av nyhetsartiklar som aldrig blir de där kritsikt granskande nyhetstexterna vi helst vill att de ska vara: Upplage- och räckviddsundersökningarna.

På något sätt lyckas tidningarna alltid lyfta fram undersökningsresultaten till sin egen fördel och finns det motstridiga uppgifter så utelämnas gärna viss del av statistiken.

I veckan har Orvesto presenterat sin räckviddsundersökning, som görs tre gånger per år, och det har varit ganska underhållande att se alla de stora morgon- och kvällstidningarna vända ut och in på sig själva för att kunna vända statistiken till sin egen fördel. Låt mig ge er ett par exempel:

Svenska Dagbladet
SvD:s artikel om undersökningen har, den i och för sig ganska modesta, rubriken "Fler läser tidningar". Men i artikeltexten gör man klart att SvD verkligen är på frammarsch. Man har ökat räckvidden både på vardags- och söndagsupplagan och är den stockholmstidning som ökar mest. Men dessa siffror förutsätter att man jämför med samma period förra året. Jämför man istället med den undersökning som gjordes tidigare i år så visar det sig istället att räckvidden gått ner.

Metro
Metro gör utan att skämmas en halv sida om vilken förträfflig räckvidd tidningen har - "1 560 000 väljer Metro varje dag" (länk till pdf, riksupplagan). Och visst, de är störst, utan tvekan, men att de befinner sig i en nedåtgående kurva och har tappat cirka 50 000 läsare från samma tillfälle förra året nämns det inget om.

Göteborgs-Posten
Med rubriken "Göteborgs-Posten har fortfarande störst räckvidd" (läs mellan raderna tillägget "trots nedgången") vill GP säga läsarna (egentligen annonsörerna) att även om vi gått ner lite så har vi fortfarande störst räckvidd i närområdet. Man försöker också förklara nedgången med att årets andra mätning är den "ryckigaste mätperioden av alla, för där ingår sommarmånaderna". Exakt vad som menas med ryckigaste är oklart, men det behöver åtminstone inte betyda nedgång. Under både 2006 och 2007 var årets andra mätning den där GP hade störst räckvidd under året.

Till sist kan jag ju nämna att även GT och DN hade artiklar av denna typ, men att dessa ändå var relativt sanningsenliga, även om ingen av dem nämner att det är stor skillnad på dagens siffror jämfört med den räckvidd de hade 2004 (GT) respektive 2003 (DN). En kul reflektion i skillnaden mellan morgon- och kvällspress är också deras rubriker - GT:s svulstiga "Succé för GT.se" och DN:s mer nyktra "DN:s läsare fortsätter bli fler".

Bloggat om Orvesto, Räckvidd, GT, GP, DN, Metro

Ica, Coop och Axfood fegar ur

Jag gjorde nyligen en stor tummen upp till Max, som bestämt sig för att bojkotta varor från bananjätten Dole sedan fruktleverantören stämt filmaren Fredrik Gertten för förtal.

Nu har även de större matvarubutikerna reagerat på Doles beteende, men på ett betydligt mesigare sätt. Coop, Ica och Axfood (Hemköp, Willys) säger alla att de ska ha ett samtal med Dole, men att någon form av bojkott inte är aktuell.

Nu ska man väl inte kritisera dialogintentioner allt för mycket, men om man redan innan mötet gör klart att man inte har för avsikt att sluta sälja Doles produkter så betvivlar jag att man kommer att få särskilt mycket gehör för sina synpunkter.

Max visade en fräsch form av CSR när de röt till mot Dole. Matvarubutikerna låter mest som att de vill men inte vågar.

Bloggat om Dole, Ica, Coop, Axfood

9 rockstjärnor av 10 handlar på Freeport?

Har irriterat mig på Freeport Outlets reklam med Dregen från Backyard Babies ett bra tag nu. Om Dregen i och med sin medverkan sålt sig eller inte låter jag vara osagt. Men känns inte konceptet "kändis uttalar sig positivt om produkt" väldigt omodernt? Lite som Lux tvålreklamer från mitten av förra seklet - 9 filmstjärnor av 10 använder Lux. Är ju i ärlighetens namn faktiskt ingen större skillnad på Freeports kampanj och den här gamla godingen med Lill Lindfors från 1964.



Och kunde de inte skippat uttrycket "rebellpris"? Det känns verkligen inte som något Dregen skulle säga utan snarare som något som reklamare med dålig koll tror att ungdomar tror att Dregen skulle säga.

Från www.freeport.se

Bloggat om Dregen, Freeport, Lux

Max CSR känns äkta!

Vanligtvis brukar företags CSR-deltagande vara av det mer ljumna slaget. Det är ju lätt att vara för och emot självklarheter. För källsortering. Mot barnarbete. För jämställdhet. Mot bröstcancer. Och så vidare.

Därför känns det väldigt positivt att se att hamburgerkedjan Max börjat bojkotta banankonglomeratet Dole. Detta efter att fruktföretaget stämt dokumentärfilmaren Fredrik Gertten för förtal för att han i filmen "Bananas" berättat om hur arbetare i Nicaragua stämt Dole för att använda gifter i produktionen.

Enligt DN gillar inte Max vd Richard Bergfors Doles agerande och tycker det är "för djävligt"(!) att de valt att stämma Fredrik Gertten istället för att föra en dialog. Och därför slutar de att använda Doles fruktsallader och väljer istället ett svenskproducerat alternativ.

Tänk om fler företag röt till på det här viset! Då skulle inte deras sociala patos kännas så glättigt och tillrättalagt utan faktiskt som en värdering som satt i väggarna. Tänk på det, ni andra...

Bloggat om Dole, Max, Bananas, Fredrik Gertten

Microsoft gör bort sig fullständigt

Det råder operativsystemsfeber för tillfället (i den mån det nu är möjligt). Apple har precis lanserat Snow Leopard till Mac och den 22 oktober släpper Microsoft nya Windows 7.

Jag betvivlar att någon av lanseringarna blir någon kioskvältare (de flesta byter ju OS i och med att de köper ny dator) men givetvis så ska ju släppen marknadsföras och i Microsofts fall så stinker det praktfiasko.

Den tveklöst märkligaste företeelsen i kampanjen är husfesterna - "the houseparties". Engagerade användare har kunnat tävla om att bli officiella Windows 7-värdar och i förlängningen anordna houseparties där man tillsammans med gästerna går igenom de nya funktionerna i operativsystemet.

Till sin hjälp har vinnarna fått en osannolikt pinsam instruktionsfilm, där de får tips på hur man på bästa sätt organiserar sitt houseparty. Filmen måste ses för att man till fullo ska förstå vidden av hur töntig den faktiskt är. Men kort sagt så får den skådisar i tv-shop-reklamer att verka avslappnade, spontana och ärliga och har från kolumnister fått omdömen som "Nej, nej, nej, det här kan inte vara sant!" och "Oh my God!".

Filmen går ut på att fyra personer (PK-castat med två män, två kvinnor, en äldre, en färgad) berättar om hur man på bästa lägger upp sitt houseparty och vad som kan vara bra att tänka på. Det är en till stor del smärtsam upplevelse som gör att frågan "Varför?" ständigt ekar i ditt huvud. Men försök hålla ut de dryga sex minuterna, för vid 5:45 kommer svaret på detta "Varför?". Då utbrister nämligen den färgade killen: "Can you believe that Microsoft put the launch of Windows 7 into our hands? Are they nuts, or what?" Svaret är "Ja, det är de".



Det verkar som att Microsoft, i ett desperat försök att tänka utanför boxen, gjort ett kanske historiskt bottennapp. Att ett multinationellt företag med ett näst intill ofattbart inflytande på våra dagliga liv kan göra bort sig så fullständigt måste betyda att deras ledning antingen omger sig med inställsamma ja-sägare eller är övertygade om sin egen marknadsdominans att man slutat bry sig.

Enda möjliga alternativet skulle vara att man medvetet producerat detta pekoral för att skapa en snackis, med det håller jag som mindre troligt.

Bloggat om Microsoft, Windows 7

Tänkbara Ralph Lauren-artister

Från Metro 2 oktober 2009

Ovan Idoljurymedlemmen Andreas Carlssons metafor för vad han tyckte om att jobba med Westlife. Min fråga blir då följande:

Om Gant får representera helylleimagen hos de tvålfagra irländarna, vilken artist skulle då vara det semi-hippa, backslick-osande, wannabemärket Ralph Lauren? Snook? Fredde le Grand? Katy Perry?

Något opersonligt och okreddigt helt enkelt - precis som de potentiella tonårshjärtekrossarna i Idol.

Bloggat om Idol, Andreas Carlsson, Ralph Lauren

Berglins raljerande över "Verklighetens folk" en fullträff

Sedan årets Almedalsvecka har Göran Hägglunds (KD) haft ett nytt favorituttryck - "Verklighetens folk" - som verkar åsyfta alla personer som inte tillhör den vänsterorienterade kultureliten (vilka det nu är). Och då begreppet är exkluderande utan att definiera vem som exkluderas, så är det möjligt att använda i alla tänkbara sammanhang för att stödja partiets egna teser (genusmedvetna förskollärare och teater med politiska undertoner är farligt!). För vem vill inte tillhöra verklighetens folk?

Nu har Aktuellt har uppmärksammat att uttrycket användes frekvent redan för två decennier sedan av Ny demokrati. Kan inte ens med den bästa viljan i världen säga att jag är förvånad. Det har länge funnits en viss främlingsfientlighet och rädsla för det som sticker ut i de kristdemokratiska leden. Titta bara på det värdekonservativa nätverket Engelbrekt som startades runt millennieskiftet av ett antal medlemmar i Kristdemokratiska ungdomsförbundet.

Men nu är ju inte detta en politisk blogg utan en kommunikationsblogg och med det här inlägget vill jag egentligen bara lyfta fram Berglins fullkomligt lysande satir över begreppet. Aningen lättvunna poänger kanske. Men hela den här bloggen bygger ju på att dra saker till sin spets och göra komiska poänger på detta. Rutan om hockeyavbrotten får mig att kikna av skratt!

Bloggat om Berglins, Verklighetens folk, KD, Ny demokrati

GP:s nya webb ett säkert kort

Så har då GöteborgsPostens nya webb lanserats. Efter en ganska rolig kollektivtrafiksreklamkampanj av Forsman & Bodenfors där GP sågar sig själva (läs mer i Resumés artikel) så kom då den stora dagen i onsdags. Själv var jag på semester då varav den lite sena reaktionen.

Vad kan man då säga om denna ansiktslyftning? Ja det är då inte mycket nytt under solen. Alla de element och nyheter som GP:s webbredaktion själva lyfter - trespalt, toppnavigering, "mest lästa"-ruta, "Just nu"-fält, tv-tablå längst ner - finns redan på storebröderna DN:s och SvD:s webbplatser.

Det verkar alltså som att GP har rätat in sig i den gängse morgontidningsfåran. Och egentligen inget fel med det - speciellt inte om detta är de önskemål som kommit fram i användarundersökningarna.

Dock kan man ifrågasätta behovet av att slå på stora trumman med en annonskampanj inför en nylansering som inte andas särskilt mycket nytt för den vana nyhetssurfaren. Misstänker att svaret åtminstone delvis är ekonomiskt. Fick nämligen för några veckor sedan ett erbjudande från GP:s annonsavdelning om att köpa annonsplats till förmånliga priser inför webb-makeovern. Och då låter ju "nylansering" betydligt roligare än "standardisering" i annonsörernas öron.

Bloggat om GP, ny webb, forsman & bodenfors

När prickarna försvinner...

Gick förbi den här firmabilen nyligen. Ett roligt exempel på hur ett budskap kan förändras när prickar försvinner och ord skrivs ihop i företags webbadresser.

Misslyckat makeoverförslag

I senaste numret av Cap&Design kan man under vinjetten "Trend: Gör om mig" läsa hur om formgivaren Marcus Gärde skulle vilja förändra J.Lindebergs grafiska profil om han fick chansen. Ofta brukar det här avsnittet i tidningen hålla relativt hög kvalitet men denna gång blev det inget vidare.

Resultatet ser ni här ovanför (ni får ursäkta den dåliga kvaliteten - har fotograferat själva tidningen). Jag vet inte vad som är värst; den vid det här laget helt bisarrt uttjatade speglingen under loggan eller det faktum att han lyckats få konceptet ännu mer likt konkurrenten WESC.

Se hela den grafiska profilen på capdesign.se/jlindeberg.

Higab har fått hybris

Blev lite förvånad när jag åkte förbi min gamla arbetsplats nyligen och såg att det Göteborgskommunala bolaget Higab flyttat in i kontorslokalerna i Härlanda Park (gamla Härlanda fängelse).



Men ack vad jag bedrog mig! Det visar sig nämligen att Higab inte alls sitter i lokalerna utan bara förvaltar byggnaden.

Och detta gör man med en sådan entusiasm och pondus att man tycker att själva förvaltandet av byggnaden är viktigare än de verksamheter som huserar i den.

För det finns ju egentligen inget annat sätt att tolka skylten på bilden ovan, där "Higabgruppen" och själva byggnadens namn fullkomligt dominerar medan de kommunala förvaltningar som faktiskt finns i lokalerna - Härlanda stadsdelsförvaltning och social resursförvaltning - inte syns förrän man kommit på armlängds avstånd.

Hur Hibag tänkte när de tog fram detta skyltkoncept (det finns fler runt om i Göteborg) är svårt att föreställa sig. Men annat än hybris är svårt att kalla det. Inte så att lite osvenskt storhetsvansinne och självförhärligande av hävd alltid är fel, men kommunikativt är detta ett praktfiasko. Gör om, gör rätt!

TV3:s nya logotyp känns redan omodern

TV3 lanserade i dagarna sin nya logga. En trist historia som märkligt nog ger mig lite sextio- och sjuttiotalsvibbar. Kanske en kombination av att den är miljonprogramsgrå till färgen (åtminstone tv-versionen) och att det tunga, malplacerade blocket under trean för mina tankar till "racket-klossarna" i pionjärdatorspelet Pong, som såg dagens ljus 1972.

På det hela känns hela skapelsen omodern, speciellt om man tänker på att det snarare är åttiotalstypografi som är på frammarsch med sina tunna, smala linjer och seriffer (tänk de klassiska framsidorna på TIME Magazine).

Några som - tvärtemot TV3 - gjort sin omvärldsbevakning (det vill säga, läst senaste numret av Cap&Design) och hoppat på denna retrotrend är GöteborgsPosten, som nyligen gav helgbilagan Två Dagar ny layout och nytt format. Om den försämrade papperskvaliteten är en del i retrokonceptet eller bara en effekt av att det ekar i kassavalvet förtäljer dock inte historien.

I Karlstad reser du snart med turkronor

Här i Göteborg får Västtrafik - som sköter kollektivtrafiken i Västra Götaland - dagligen en massa skit för att deras nya pris- och betalningssystem är på tok för krångligt.

Kritiken är till viss del befogad, men man måste nog ändå påstå att om inte GöteborgsPosten envisades med att lyfta fram diverse gnällspikars anonyma inlägg från tidningens webbdiskussionsforum, så skulle nog den här vattenglasstormen ha mojnat för ett par veckor sedan.

Hur som helst så ligger Västtrafik i lä jämfört med Karlstads kommun när det kommer till komplicerade betalningssystem. Vid ett besök på www.karlstad.se visar det sig nämligen att min gamla grannkommun beslutat att införa en ny valuta för betalning på bussen! Detta för att minska rånrisken.

Om detta är ett verk av lokalpatriotiska separatister i kommunstyrelsen med en egen värmländsk stat för ögonen, eller bara en rödvinsidé som gått för lång får väl visa sig.

Man får bara hoppas att Karlstads kommuntjänstemän kontaktar sina västsvenska kollegor för en nyttig lektion i vad man inte ska göra när man implementerar ett nytt betalningssystem.

Å andra sidan kanske man redan sneglat en del åt Göteborgshållet då namnet på den nya valutan - Turkronor - osar "goa gubbar"-ordvitsar lång väg (även om man inte nådde riktigt ända fram).