Eniros säljare vittnar om telefonkatalogens död

Hitta.se har en ny reklamfilm, där man får se döden personifierad komma och hämta med sig telefonkatalogen till dödsriket. En fyndig reklam med glimten i ögat. Och välmotiverad om de uppgifter som Hitta.se uppger för Resumé - att endast fem procent av befolkningen använder telefonkatalogen - stämmer.



För visst verkar telefonkatalogen vara på utgående. Speciellt om man tänker på webbens och de otalet nummertjänsters lättillgänglighet.

Och det känns som att det avspeglar sig i Eniros katalogsäljare - åtminstone dem jag träffat på. De är dåligt pålästa om min organisation (vi finns med på Gula sidorna på eniro.se om du vill göra research), hittar inte till mitt kontor (Enirokartorna på webben hade lätt givit dig korrekt färdrutt) och är allmänt taffliga och inte särskilt trevliga (trots universella säljarattribut som backslick, tjenis-kallprat och onödigt hårt handslag).

Jag antar att de mer kvalificerade säljarna på Eniro får sköta den mer lukrativa webbdelen av företaget.

Bloggat om Eniro, Hitta.se, Säljare

Var hittar alliansen sina pressekreterare?

Nu har det hänt igen! En av alliansens pressekreterare uttalar sig på ett sätt som inte kan beskrivas på annat sätt än som vanvettigt för en pressansvarig person i ett regeringsparti.

För drygt två veckor sedan var det Reinfeldts pressekreterare Edvard Unsgaard som uttryckte sig mäkta klantigt på facebook om invandrare, bajstorkning och "det är arbetslinjen, det".

Nu är det Centerns Jonas Pettersson som, enligt Aftonbladet, gjort en personlig valkampanjsfilm där han smygfilmat "lata byggjobbare" och på detta sätt propagerat för utländsk konkurrens på svenska byggen. I filmen säger han bland annat att byggarbetare dricker kaffe och röker istället för att arbeta.

Då jag antar att dessa personer är mediestrateger (om än kanske självutnämnda snarare än utbildade) så är det ett mysterium hur de får för sig att använda sociala medier på ett så oöverlagt sätt. Kanske tror Unsgaard att hans facebooksida bara läses av vänner, kollegor och familj och kanske tror Pettersson att ingen tar illa upp när han sågar en hel yrkeskår längs fotknölarna?

Detta vittnar i så fall om en brist på insikt i hur sociala medier fungerar idag. Allt du skriver, säger och gör kan skärskådas av vem som helst. Och detta blir ju än mer aktuellt för riksdagspolitiker som hårdbevakas av både journalister och meningsmotståndare i jakt på scoop och billiga poänger - inte minst ett valår.

Bloggat om Edvard Unsgaard, Jonas Pettersson, Pressekreterare

Kåtakyrkan byter namn till... Kyrkkåtan

Kyrkorådet i Storuman har beslutat att döpa om Kåtakyrkan (som heter så för att den är byggd som en kåta) eftersom namnet, enligt kyrkorådets ordförande Olov Wärnick,  kan upplevas som stötande och missuppfattas av ungdomar.

Och vad väljer man då att döpa kyrkan till istället? Jo Kyrkkåtan!

Det måste väl ändå vara höjden av hårklyverier? Skillnaden i hur mycket mindre stötande Kyrkkåtan kan vara jämfört med Kåtakyrkan måste vara minimal.

Dessutom underskattar kyrkorådet ungdomars intelligens å det grövsta.  Befarar rådet att ungdomar på allvar skulle kunna tolka namnet som att byggnader kan hysa åtrå? Eller är de oroliga att ungdomar skulle tro att det handlade om någon sorts promiskuös religiös sekt?

Hur som helst så kommer de som tidigare flinade åt Kåtakyrkan med största sannolikhet göra det även åt Kyrkkåtan. Status quo, alltså.

Bloggat om Kyrkkåtan, Kåtakyrkan

New York Times lyckas knappast

Nästa år ska den välrenommerade dagstidningen New York Times börja ta betalt för webbnyheter, skriver bland annat SVD. Att den amerikanska pressen är i kris är ju ingen nyhet, men att de är så här desperata trodde jag inte. Att plötsligt börja ta betalt för tjänster i en bransch där "gratis är gott" tidigare varit comme il faut är ju högst riskabelt.

Så detta borde ju vara dömt att misslyckas. Konkurrensen från gratisalternativ är överväldigande och med tanke på hur få amerikaner som är intresserade av att köpa dagstidningar i pappersform så lär detta knappast falla gemene jänkare i smaken. Att tidningen dessutom redan för fem år sedan testade att ta betalt för visst material men sedan skrotade systemet talar ju sitt tydliga språk, kan man tycka.

Men troligtvis ser New York Times sig som pionjärer - dock med en stark önskan om att fler nyhetsmedier ska gå i deras fotspår. Tidningen beskriver tilltaget som ”ett steg som debatteras i hela branschen och som nästan alla stora tidningar hittills har varit rädda att ta”.

Och de måste ju få en betydande del av branschen att följa efter, för annars blir konkurrenterna som inte tar betalt snabbt kundernas nya favoriter. Och annonsörerna kommer inte vara långt efter.

Bloggat om New York Times, Webbtidningar

Sagorna hittar ut på webben

DN skriver om hur fejkbloggar, det vill säga bloggar som bygger på påhittade människor, blir allt mer populära. I artikeln har de bland andra med den surdegsosande bloggen Söderfamiljen som exempel. Och egentligen är det ju inte särskilt märkligt. Vi roar oss nästan dagligen med fiktiva berättelser, men oftast rör det sig om berättelser som levereras genom traditionella medier som radio, television eller böcker. Att berättelserna nu har hittat ut på webben är inte särskilt märkligt. Den stora skillnaden ligger i tillgängligheten för författaren. Ytterst få har möjlighet att producera för tv, men alla kan skapa en blogg på ett par minuter där man själv är kung över innehållet.

Som man påpekar i artikeln lär "fejkbloggandet" öka, vilket bland annat kan ställa till det i den kommande valrörelsen. Det må vara ganska harmlöst så länge det rör sig om helt påhittade personer eller Söderfamiljer, men när riktiga, offentliga människor får "egna" bloggar eller twitterflöden som de själva inte står bakom blir det mer problematiskt. Behovet av källkritik är större än någonsin, och det lär knappast minska framöver.

Levande reklampelare

Sitter just nu på ett tåg på väg till Stockholm. I samma vagn sitter Hammerfalls sångare Joacim Can. Skrattar lite inombords när jag ser att han har en Hammerfalltröja på sig. Snacka om levande reklampelare!

Köldanklagelse får norsk observatoriumchef att ventilera fördomar

Göteborgs Posten, och även DN, skriver att den pakistanska nyhetsbyrån Pakistan Daily ger Norge skulden för den kraftiga kyla som lamslagit stora delar av världen. Norrmännen ska nämligen ha punkterat atmosfären med en högenergistråle som skjutits ut från ett observatorium.

Lika absurd som denna märkliga anklagelse är, lika inskränkt är observatoriechefens uttalande som GP citerat:

"– Det är hopplöst att förhålla sig rationellt till dessa påståenden som avspeglar kvasireligiösa uppfattningar i New Age-världen där rationell argumentation är satt ur spel, säger Truls Lynne Hansen, chef för Nordlysobservatoriet på Tromsö till Aftenposten."

 Efter att ha läst ursprungsartikeln på Pakistan Daily blir jag inte riktigt klok på vad som skulle vara "kvasireligiösa uppfattningar i New Age-världen". Misstänker snarare att detta uttalande är ett uttryck för Truls Lynne Hansens allt annat än vidsynta föreställningar om islam.

Artikeln är tveklöst en fabrikation och konspirationsteorin håller "månlandningen filmades i en studio"-klass. Men att likställa ett nyhetstelegram från ett land med 97 procent muslimer med ett "Det okända"-avsnitt på TV4+ vittnar om en unken orientalism och möjligen ett medlemskap i Fremskrittspartiet.

Bloggat om Norge, Pakistan Daily, New age

Skriv lättläst från början istället

I en debattartikel i Aftonbladet skriver riksdagsledamöter från de fyra regeringspartierna att kommuner och myndigheter måste bli bättre på att få ut information på lättläst svenska, speciellt inför valet i höst.

Detta är ett ämne som återkommer titt som tätt och men som ofta leder till missförstånd både bland politiker och "vanligt folk". Utav någon anledning verkar man ha fått för sig att lättläst svenska är detsamma som fattigare svenska - att information går förlorad bara för att man beskriver något i enkla ordalag.

Så är givetvis inte fallet. Bara för att du skriver korta meningar, undviker passiva fraser och ersätter byråkratiska facktermer med mer allmänna beskrivningar så blir inte informationen sämre. Snarare tvärtom!

I debattartikeln upprör sig allianspartierna över att såpass få myndigheter och kommuner har länkar till lättläst svenska på sina webbplatser. Vad de däremot inte reflekterar över är att texterna redan kan vara tillräckligt enkla för att kunna begripas både av personer med utländsk härkomst och personer med läs- och skrivsvårigheter och att det därför inte behövs någon extra sida med samma information på lättläst svenska.

Debattörerna är så övertygade om att lättläst svenska ska hålla en lägre nivå att de inte inser det faktiskt är möjligt att bedriva myndighetsutövning på en svenska som alla begriper. Istället vill de "dumma ner" svenskan till en nivå som även de lässvaga förstår - något som både är resurskrävande för offentlig sektor och även nedvärderande mot dem som av en eller annan anledning har läs- och skrivsvårigheter.

Jag tvivlar inte på att det finns enorma brister i myndigheters språkbruk, och man behöver inte vara lässvag eller nyinvandrad för att ha svårt att förstå det byråkratiska språk som används av många myndigheter. Men lösningen är inte att producera lättlästa informationssidor på alla offentliga webbplatser. Istället krävs att myndigheter - från riksdag till kommuner - tar ett ansvar och städar bort byråkratsvenskan till förmån för ett lättbegripligt språk som samtliga medborgare kan ta till sig.     

Jag vill uppmana all offentlig sektor att ta sig en allvarlig funderare på om er webbplats verkligen behöver en sida med lättläst svenska. Är det inte enklare, billigare och mer demokratiskt att skriva lättläst från början?

Bloggat om Lättläst svenska, Språk

Spanat från Steinbrenner & Nyberg 2

Firmabilen tillhörande Göteborgs mest klassiska korvmoj - "Lasse på Heden" - har en egendesignad nummerplåt. Göteborgskt så det förslår. Och enligt ryktet så har de tydligen gott mos.

Guyliner i puckelpisten

I dagens Metro kan man läsa om den "nya" trenden guyliner - det vill säga män som använder eyeliner. Exakt vad som är så feminint med ordet "eye" att man måste byta ut det mot "guy" framgår inte riktigt, men kontentan av är i alla fall att detta är en växande trend bland kändisar.

Detta måste ju var precis vad make up-företagen väntat på! Blir guylinern var mans egendom så utökas kundgruppen med hela hundra procent.

Men för att lyckas med detta gäller det ju att tvätta bort fjollstämpeln från produkten illa kvickt och jag förutspår därför en massiv maskuliniseringskampanj av eyelinern inom kort. Kanske en eyeliner med praktiskt enhandsgrepp för aktiva män att använda i segelbåten, på mountainbiken eller i puckelpisten. Egentligen samma produkt som tidigare, men i lite kantigare förpackning.

Bloggat om Guyliner, Metro

Hur står det till med etiken egentligen?

I tider då det är allt svårare att synas i mediebruset gäller det att hitta nya vägar för att locka kunder. Traditionella annonser verkar inte längre räcka hela vägen fram. Då är det lätt och bekvämt att göra reklam men maskera den som något annat. Smygreklam kallas det visst.

Dagens Media skriver om Martinasjukhuset som betalar kvinnliga kända bloggare (Pernilla Wahlgren, Magdalena och Hanna Graaf samt Alexandra Pascalidou) för att skriva om kliniken i positiva ordalag. Betalningen består i ett gratis "årskort" till barnkliniken. Ingenstans i deras blogginlägg framgår det att de har avtal med kliniken för att skriva inläggen.


Aftonbladet smyger också in reklam på sin hemsida. På "ettan" till Aftonbladet.se lägger man in annonspuffar bland de vanliga puffarna. Annonserna skiljer sig genom färgen på vinjetten och att det står "Annons", men annars är formgivningen identisk med de andra. Klickar man på reklampuffen kommer man till en falsk nyhetssida som är helt köpt av spelföretaget Expekt. Sidan är inte helt olik Aftonbladets egna, dock med en bedrövlig typografi.

Att man säljer sin trovärdighet och vattnar ur sitt varumärke tillsammans med annonsutrymmet verkar inte vara något man tänker särskilt mycket på. Visserligen ger det pengar på kort sikt, men i ett större perspektiv kan det vara förödande.

"Raljerar" har fått tillökning!

För att öka inläggsfrekvensen, bredda innehållet och kanske till och med höja kvaliteten (och inte bara kvantiteten) kommer denna blogg att få ytterligare en skribent.

Från och med idag kommer även Magnus Nelson att dela med sig av sina tankar  om samtida kommunikationsföreteelser.

Jag är övertygad om att han blir ett utmärkt tillskott som säkerligen också kommer att ha lite andra ingångar än vad jag själv har.

Men precis som tidigare ligger fokus på att raljera över dålig kommunikation!

Spanat från Steinbrenner & Nyberg 1

Har hamnat på Steinbrenner & Nyberg en hel del luncher den senaste tiden. Främst för att det är bekvämt avstånd från jobbet och dit i vinterkylan, men också för att maten är bra.

För att tag sen så spanade jag in följande logga från fönsterbordet.

Som vegetarian brukar jag reta mig på köttföretagens försök till helylleframtoning. Men köttproducenten Johan i hallen hycklar inte med vad de faktiskt sysslar med - texten under tjuren lyder nämligen "Just när man är i sina bästa dagar, så hamnar man hos Johan i Hallen".

Brutalt ärligt och en frisk fläkt i jämförelse med Scans "Våra grisar har alltid knorr på svansen" (som klingar extra falskt i efterdyningarna av grisuppfödningsskandalen där fyrtio(!) av de anmälda gårdarna var leverantörer till Scan).

Bloggat om Johan i hallen, Slogans, Scan