SJ:s personal förstår inte informationsbehovet

Även om jag hållit mig borta från tågtrafiken den här helgen så har jag råkat ut för nedrivna kontaktledningar två gånger den här vintern. Båda gångerna har jag fått byta till buss och båda gångerna har frustrationen varit stor över att SJ:s personal inte begriper att passagerarna då är i stort behov av information, och tydlig sådan.

Vid det första tillfället fastnar tåget i Vårgårda på väg till Göteborg. Här får vi veta att ersättningsbussar kommer ta oss till Göteborg. När vi väl kommit på bussarna visar det sig dock att vi plötsligt bara kommer att åka till Alingsås. Därifrån kommer vi återigen att få byta till tåg.

Väl framme i Alingsås är vi helt utlämnade åt oss själva. Eftersom det är en söndag är stationen helt obemannad (förutom kiosken) och vi får förlita oss på tågtidsmonitorerna, som bara visar att även nästa tåg till Göteborg är försenat, men inte när det förväntas komma.

För att inte riskera att behöva vänta i flera timmar på ett tåg som aldrig kommer hoppar jag på ett pendeltåg till Göteborg, och får därmed betala halva sträckan dubbelt.

Andra tillfället är jag på väg till Karlstad när vi i Säffle får byta till bussar. På tåget får vi veta att vissa bussar kommer att gå direkt till Karlstad medan andra endast kommer gå till Grums och Kil.

När vi kommer ut till bussarna finns ingen information om vilka bussar som går var (trots att tågpersonalen bett oss noga kontrollera att vi hamnar på rätt buss). Chaufförerna lyser också med sin frånvaro, så det finns ingen att fråga. Men eftersom bussarna är på tok för få för att rymma alla passagerna så tvingas vi i princip chansa för att få plats.

Jag chansade på rätt buss. Hur många som inte hade lika mycket tur vet jag inte men tänk hur löjligt enkelt denna osäkerhet hade kunnat undvikas genom att SJ hade bett sina chaufförer att ha en skylt i framrutan. Att en kartongbit och en tuschpenna kunde tillhöra ersättningsbussarnas standardutrustning är väl ändå iinte att begära så mycket?

Jag är i vilket fall inte den enda som är missnöjd med SJ:s information. Infrastrukturminister Åsa Torstensson säger till SvD att bättre information från SJ när det blir stora förseningar i tågtrafiken är ett rimligt krav. Och till råga på allt har SJ:s webbplats kraschat med jämna mellanrum under dagen, skriver DN.

Om Wahlberg vinner kan Staffan Westerberg bli mångmiljonär

Vid sidan av Elisabet-gate pågår en många gånger mer spännande affär i SVT:s korridorer. Resumé beskriver hur barnuppfostransgurun Anna Wahlberg stämt SVT på en kvart miljon i en anmälan till JK.

Detta för att programledaren Rickard Olsson i programmet Vem vet mest skämtsamt sagt att Wahlberg "förstört många barn" i och med att han ställde en fråga till en tävlande.

Att gör sig rolig över Wahlbergs brist på självdistans är som att skjuta på öppet mål, så jag nöjer mig med att konstatera att OM Wahlberg vinner (gud förbjude!) så kommer Staffan Westerberg att kunna håva in åtskilliga miljoner efter decennier av "Vilse i pannkakan förstörde min barndom"-skämt.

Bloggat om Anna Wahlberg, SVT, Vem vet mest

Ansvarig utgivare ett sätt att undkomma PuL

Många nyhetsmedier rapporterar idag om det faktum att Eniro och Hitta.se inte behöver blurra personers ansikten och registreringsskyltar i sina gatubildstjänster, medan Google måste göra det, trots att tjänsterna är i princip identiska.

Anledningen stavas "ansvarig utgivare", vilket ger en periodisk skrift möjligheten att publicera bilder, utan att först be de personer som hamnar på bilden om lov först. Detta för att yttrandefrihetsgrundlagen (i egenskap av just grundlag) går före personuppgiftslagen.

Detta är ju en förutsättning för nyhetsmedia och egentligen inget uppseendeväckande i sig. Det som däremot inte är lika självklart är varför webbplatser som Eniro och Hitta.se har ett behov av att ha ansvariga utgivare.

Svaret är att internets utveckling går lite snabbare än lagarna hinner med och en effekt av att företag kan skaffa sig ansvariga utgivare är att webbsidor som sysslar med någon form av personuppgiftslistning (vilket är det minsta man kan säga om Eniro och Hitta.se) kan slippa PuL och därmed undgå sitt ansvar att inte sprida känsliga uppgifter på nätet.

Detta glapp i lagstiftningen inkräktar på den personliga integriteten och kan få riktigt obehagliga konsekvenser för till exempel dem som har skyddad identitet.

Att medier som är att betrakta som periodiska skrifter får ansvariga utgivare är helt rätt. Men när vem som helst kan få det utan att ha något publicistiskt syfte så är det något fel i systemet.

Läs mer: SvD, DN, Aftonbladet

Expressens nära uppvigling och Aftonbladet älskar Dolph

Så var Melodifestivalen igång igen och därmed är kvällstidningarnas löpsedlar uppbokade flera veckor framåt. Varenda aspekt av spektaklet ska skärskådas och i förlängningen hissas eller dissas. Inget som avviker från "mallen" (vilken den nu är) är för bagatellartat för att få epiteten "chockerande", "succé" och "flopp".

Så vad annat finns det för en sådan här blogg att göra än att titta lite närmare på hur schlagerbevakningen ter sig i år?

Expressen stod för ett nydanande sensationsjournalistiskt grepp när man helt sonika valde ut och sammanställde de argaste kommentarerna om den första deltävlingen. Och i härlig uppviglingsanda lägger man till frågan "Är du argare?" till läsarna.

Annars är det tydligt att Dolph Lundgren är svenskarnas nya Hollywood-favorit (efter att vi tömt ut ämnena Malin Åkerman och Anna Anka). Aftonbladet har inte mindre än fyra Dolph-hyllarartiklar (Dolph deltar inte förrän finalen – trots att tittarna älskar honom,  Dolphs blodiga succé, – Du är fem plus, Dolph! och Gardells blogginlägg "Jag är kär i Dolph Lundgren"). Vi får väl se om denna förälskelse räcker bortom finalen.

Bloggat om Melodifestivalen, Dolph Lundgren, Expressen, Aftonbladet

Lögn, förbannad lögn och nyhetstorka

Måndagar är ju ganska ofta riktigt slöa nyhetsdagar (vilket märks tydligt på den anorektiska tisdagsmorgontidningen). Därför uppstår ju gärna stormar i vattenglas just dessa dagar.

Och när man tömt ut allt som går att säga om snökaos, tågförseningar, köldrekord och halkskador verkar hela den svenska journalistkåren leka följa John och förstora upp Reinfeldts lilla statistikmiss till helt absurda proportioner. DN, Svd, Aftonbladet, Expressen, GP, Sydsvenskan - alla vill de göra en höna av den här fjädern.

Statistikfiffel förekommer ju ständigt i politiken. Fast oftast på ett mer raffinerat och mindre uppenbart sätt. Och det, om inte annat, tyder ju på att det nog faktiskt var ett ärligt (och utomordentligt slarvigt) misstag. Men det hjälper ju inte ju inte en måndag med nyhetstorka.

Bloggat om Reinfeldt, Arbetslöshet, Statistik