Det råder operativsystemsfeber för tillfället (i den mån det nu är möjligt). Apple har precis lanserat Snow Leopard till Mac och den 22 oktober släpper Microsoft nya Windows 7.
Jag betvivlar att någon av lanseringarna blir någon kioskvältare (de flesta byter ju OS i och med att de köper ny dator) men givetvis så ska ju släppen marknadsföras och i Microsofts fall så stinker det praktfiasko.
Den tveklöst märkligaste företeelsen i kampanjen är husfesterna - "the houseparties". Engagerade användare har kunnat tävla om att bli officiella Windows 7-värdar och i förlängningen anordna houseparties där man tillsammans med gästerna går igenom de nya funktionerna i operativsystemet.
Till sin hjälp har vinnarna fått en osannolikt pinsam instruktionsfilm, där de får tips på hur man på bästa sätt organiserar sitt houseparty. Filmen måste ses för att man till fullo ska förstå vidden av hur töntig den faktiskt är. Men kort sagt så får den skådisar i tv-shop-reklamer att verka avslappnade, spontana och ärliga och har från kolumnister fått omdömen som "Nej, nej, nej, det här kan inte vara sant!" och "Oh my God!".
Filmen går ut på att fyra personer (PK-castat med två män, två kvinnor, en äldre, en färgad) berättar om hur man på bästa lägger upp sitt houseparty och vad som kan vara bra att tänka på. Det är en till stor del smärtsam upplevelse som gör att frågan "Varför?" ständigt ekar i ditt huvud. Men försök hålla ut de dryga sex minuterna, för vid 5:45 kommer svaret på detta "Varför?". Då utbrister nämligen den färgade killen: "Can you believe that Microsoft put the launch of Windows 7 into our hands? Are they nuts, or what?" Svaret är "Ja, det är de".
Det verkar som att Microsoft, i ett desperat försök att tänka utanför boxen, gjort ett kanske historiskt bottennapp. Att ett multinationellt företag med ett näst intill ofattbart inflytande på våra dagliga liv kan göra bort sig så fullständigt måste betyda att deras ledning antingen omger sig med inställsamma ja-sägare eller är övertygade om sin egen marknadsdominans att man slutat bry sig.
Enda möjliga alternativet skulle vara att man medvetet producerat detta pekoral för att skapa en snackis, med det håller jag som mindre troligt.
söndag 4 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oh my god!
SvaraRadera