Är de nya apoteken onda?

Nu när apoteksmonopolet är ett minne blott så ska det givetvis göras en informationskampanj om att vi det snrt kommer finnas fler apotek än de statliga. Och givetvis har det gjorts en logga som de "nya apoteken" kan klistra upp i rutan för att visa att de är godkända.

Bild från Apoteket Omstrukturering AB

Jag är inget större fan av den här avmonopoliseringen så kanske läser mitt undermedvetna in lite väl mycket i affischkampanjen som just nu kan ses på stan - men ger inte affischerna ett lite opålitligt intryck?

Den huvudlösa personen med händerna lite fromt knäppta över magen ger är ju inte direkt förtroendeskapande utan ger mig snarare superskurksvibbar. Och att pilen på den ljusblå pratbubblan ser ut som ett djävulshorn ger affischen en märklig steril men samtidigt diabolisk atmosfär. De nya apoteken måste helt enkelt vara onda!

Bloggat om Apoteket

Inte konstigt att KRAV inte säljer om bara barnen bryr sig

Varor som skyltas som KRAV-märkta i matbutikerna säljer sämre, kan man läsa på Göteborgs-Postens webb. Tydligen är det så att konsumenterna redan bestämt sig för om de ska köpa KRAV-produkter eller inte och sedan följer man detta undermedvetet oavsett vilken produkt det är.

Detta enligt forskare på Handelshögskolan och Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.

Men det som jag tycker är intressant med detta är egentligen inte nyheten i sig (man ska ju inte ska lägga allt för stor vikt vid en enskild undersökning) utan var detta avslöjande presenteras. Det är nämligen i tv-programmet REA - ett konsumentprogram för barn som sänds på SVT:s Barnkanalen - som forskningsresultaten presenteras.

Inget för att förringa kvaliteten på REA, men visst är det talande att det är i ett barnprogram och inte SVT:s andra konsumentprogram som detta presenteras. Indirekt sänder det ju signalen att det bara är barn och ungdomar som bryr sig om miljöfrågorna.

Och är det så så är det ju inte konstigt om det inte köps så mycket KRAV-märkt - det är ju vi vuxna som sitter på kulorna.

Bloggat om KRAV, Rea

Varför dessa ologiska speglingar?

Jag har ju tidigare beklagat mig över dessa uttjatade "speglingar" som finns överallt inom den grafiska formgivningen just nu. Men även om jag är trött på den här effekten så måste jag erkänna att den är snygg och ger en 3D-illusion som helt klart kan förhöja både ikoner, loggor och mobiltelefoner.

MEN, då måste den ju vara logisk! Bodystore verkar, i sina tv-reklamer, inte riktigt förstått vad speglingen faktiskt ska efterlikna - d.v.s att objektet står på någon form av blank yta. Och då går det inte att använda gemener som går under baslinjen (för då borde de rimligtvis gå ner i "marken")!

Även det i övrigt stabila open source-alternativet till msn, aMSN, verkar ha vacklat lite när de utvecklade gränssnittsutseendet (fast de är ju betydligt mer ursäktade för sina klavertramp än ett kommersiellt företag).

Bloggat om Bodystore, aMSN

Aftonbladets SD-hantering skriker "Lösnummerförsäljning"

Så har då Aftonbladet publicerat en debattartikel av Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. Kan inte påstå att jag blev nämnvärt överraskad av innehållet (ingen vettig människa tror väl att det skett någon "upprensning i leden" där?) men däremot blev jag förvånad över att Aftonbadet publicerade den eftersom de så sent som för en månad sen deklarerade att de skulle bojkotta SD:s valannonser inför nästa års val.

Det verkar chefredaktör Jan Helin dock ha förträngt illa kvickt, för en debattartikel i Sveriges största kvällstidning måste ju ge betydligt mer publicitet än en annons (en redaktionell text sägs ju ge sju gånger så mycket uppmärksamhet som en annons - en debattartikel ligger väl snäppet under).

Det verkar tveklöst som att både utspelet om annonsbojkotten och gårdagens debattartikel endast är till för att höja läsarantalet. Undrar vad som hänt med de så kallade socialdemokratiska banden ...

Bloggat om SD, Sverigedemokraterna, Aftonbladet, Jan Helin

Är Costner SÅ pank?

På tal om omoderna reklamer där kändisar boostar produkter och tjänster så kan man för tillfället se denna skapelse på Göteborgs bussar och spårvagnar.

Vet inte vad som är mest överraskande - att Kevin Costner fortfarande räknas som stjärna i Turkiet eller att Costner faktiskt är SÅ pank.

Det finns en film också ...

Boggat om Kevin Costner, Turkish Airlines

Konsumentmakt, CSR-makt eller bara mediemakt?

Dole drar tillbaks sin stämningsansökan mot dokumentärfilmaren Fredrik Gertten som skildrat företagets oschysta personalförhållanden i filmen Bananas.

Som jag tidigare skrivit så har detta bland annat fått hamburgerkedjan Max att sluta använda Dole som leverantör och även de stora dagligvarukedjorna har uttryckt missnöje med fruktföretagets metoder.

Man kan inte låta bli att undra vad som blev den avgörande faktorn för Dole. Var det den massiva kritiken i massmedia, bojkotterna från företag eller missnöje från allmänheten som blev för mycket?

Finns det egentligen någon konsumentmakt eller är den helt beroende av att media nappar på och lyfter fram eventuella bojkotter? Skulle det räckt att kritiken förts fram på privata bloggar, på facebook och i diskussionsforum eller krävs det att etablerade medier förstärker budskapen för att uppmärksamhet ska väckas? Och hur stor betydelse hade Max agerande haft om inte pressen skrivit om det?

Hade varit mycket intressant att vara en fluga på väggen när beslutet att dra tillbaks stämningen diskuterades på Doles PR-avdelning och ledningsgrupp.

Läs även andra bloggares åsikter om Dole, Bananas, Fredrik Gertten

Roligaste tidningsankan på länge!

Det verkar som att uppgifterna om att Sven-Göran Eriksson varit aktuell för att leda Nordkoreas fotbollslandslag är felaktiga. Enligt de brittiska tidningarna The Guardian, The Daily Telegraph och The Times skulle Svennis vara i förhandlingar med Nordkorea om att på något sätt vara med och leda deras landslag i Sydafrika-VM nästa år.

Nu har hans nuvarande klubb gått ut med dementi och säger att Nordkorea aldrig ens varit i kontakt med Eriksson.

Detta måste vara den roligaste tidningsankan i år! Missförstånd eller skämt? Det är nästan lika roligt vilket som. Vem eller vilka som än är källan så måste den ha hög trovärdighet eftersom tre av Storbritanniens morgontidningsgiganter trott på uppgifterna. Eller så har alla tre simultant misslyckats kapitalt med sin källkontroll.

Boggat om Sven-Göran Eriksson, Nordkorea, Fotboll, Källkritik

Dags för lite urskiljning bland pudlarna!

Igår "avslöjades" det med dunder och brak att före detta justitieministern Thomas Bodström (S) spelat in en reklamfilm för sin nya bok Idealisten i riksdagens kammare! Utan tillåtelse! Ve och fasa!

Riksdagens talman Per Westerberg (M - såklart) fick spel och kallade tilltaget för "oacceptebelt" och krävde att reklamfilmen skulle tas bort från Youtube. Detta blev givetvis en stor nyhet på söndagskvällen, som av hävd är en dag präglad av nyhetstorka, och Bodström fick förklara sig i svt:s Agenda.

Som ett brev på posten kom idag den obligatoriska pudeln. Bodströms förlag, Norstedts, ber offentligt om ursäkt för att man brutit mot Riksdagens regler och meddelar att man tänker ta bort filmen från webben. Suck...

Det går verkligen inflation i pudlarna nuförtiden. Både politiker och företag har tagit PR-konsulternas råd på fullaste allvar och ber, utan någon som helst urskiljning, offentligt om ursäkt vid minsta lilla felsteg. Allt för att vara "proaktiva" och "själva sätta agendan".

Men varför gör Norstedts en pudel för en sådan bagatell? Vad är det man är rädd ska hända? Konsumenterna kommer ju knappast tänka "Ja Norstedts tänker jag då aldrig köpa några fler böcker av efter den där plenisalsincidenten. De är ju i princip terrorister!". Egentligen borde ju förlaget marknadsavdelning jubla - deras taffliga reklamfilm (och Bodströms deckare) hade ju aldrig fått sådan uppmärksamhet om man inte tänjt lite på reglerna.

Men för säkerhets skull så gör man offentlig avbön. För nu när pressen börjat tröttna på Anna Anka så vet man ju aldrig vart drevet går härnäst.

Läs även andra bloggares åsikter om Thomas Bodström, Idealisten, Norstedts

Ralph Laurens photoshopande befäster min tes

Måste säga att jag nog tycker att Ralph Laurens skoningslösa photoshopande av svenska modellen Filippa Hamiltons midja än mer befäster min tes i mitt tidigare inlägg Tänkbara Ralph Lauren-artister där jag spann vidare på idoljurymedlemmen Andreas Carlssons citat "Westlife var lite som att få Gant-kläder när man egentligen ville ha Ralph Lauren".
Utifrån det uttalandet och Ralph Laurens kvinnosyn antar jag att Andreas Carlsson helst vill producera gubbslemmig Ibizahouse av den typen där många lättklädda, bröstopererade 18-åringar figurerar i musikvideon.

Bloggat om Ralph Lauren, Andreas Carlsson

Upplageundersökning - då brister den journalistiska granskningen

Det finns en typ av nyhetsartiklar som aldrig blir de där kritsikt granskande nyhetstexterna vi helst vill att de ska vara: Upplage- och räckviddsundersökningarna.

På något sätt lyckas tidningarna alltid lyfta fram undersökningsresultaten till sin egen fördel och finns det motstridiga uppgifter så utelämnas gärna viss del av statistiken.

I veckan har Orvesto presenterat sin räckviddsundersökning, som görs tre gånger per år, och det har varit ganska underhållande att se alla de stora morgon- och kvällstidningarna vända ut och in på sig själva för att kunna vända statistiken till sin egen fördel. Låt mig ge er ett par exempel:

Svenska Dagbladet
SvD:s artikel om undersökningen har, den i och för sig ganska modesta, rubriken "Fler läser tidningar". Men i artikeltexten gör man klart att SvD verkligen är på frammarsch. Man har ökat räckvidden både på vardags- och söndagsupplagan och är den stockholmstidning som ökar mest. Men dessa siffror förutsätter att man jämför med samma period förra året. Jämför man istället med den undersökning som gjordes tidigare i år så visar det sig istället att räckvidden gått ner.

Metro
Metro gör utan att skämmas en halv sida om vilken förträfflig räckvidd tidningen har - "1 560 000 väljer Metro varje dag" (länk till pdf, riksupplagan). Och visst, de är störst, utan tvekan, men att de befinner sig i en nedåtgående kurva och har tappat cirka 50 000 läsare från samma tillfälle förra året nämns det inget om.

Göteborgs-Posten
Med rubriken "Göteborgs-Posten har fortfarande störst räckvidd" (läs mellan raderna tillägget "trots nedgången") vill GP säga läsarna (egentligen annonsörerna) att även om vi gått ner lite så har vi fortfarande störst räckvidd i närområdet. Man försöker också förklara nedgången med att årets andra mätning är den "ryckigaste mätperioden av alla, för där ingår sommarmånaderna". Exakt vad som menas med ryckigaste är oklart, men det behöver åtminstone inte betyda nedgång. Under både 2006 och 2007 var årets andra mätning den där GP hade störst räckvidd under året.

Till sist kan jag ju nämna att även GT och DN hade artiklar av denna typ, men att dessa ändå var relativt sanningsenliga, även om ingen av dem nämner att det är stor skillnad på dagens siffror jämfört med den räckvidd de hade 2004 (GT) respektive 2003 (DN). En kul reflektion i skillnaden mellan morgon- och kvällspress är också deras rubriker - GT:s svulstiga "Succé för GT.se" och DN:s mer nyktra "DN:s läsare fortsätter bli fler".

Bloggat om Orvesto, Räckvidd, GT, GP, DN, Metro

Ica, Coop och Axfood fegar ur

Jag gjorde nyligen en stor tummen upp till Max, som bestämt sig för att bojkotta varor från bananjätten Dole sedan fruktleverantören stämt filmaren Fredrik Gertten för förtal.

Nu har även de större matvarubutikerna reagerat på Doles beteende, men på ett betydligt mesigare sätt. Coop, Ica och Axfood (Hemköp, Willys) säger alla att de ska ha ett samtal med Dole, men att någon form av bojkott inte är aktuell.

Nu ska man väl inte kritisera dialogintentioner allt för mycket, men om man redan innan mötet gör klart att man inte har för avsikt att sluta sälja Doles produkter så betvivlar jag att man kommer att få särskilt mycket gehör för sina synpunkter.

Max visade en fräsch form av CSR när de röt till mot Dole. Matvarubutikerna låter mest som att de vill men inte vågar.

Bloggat om Dole, Ica, Coop, Axfood

9 rockstjärnor av 10 handlar på Freeport?

Har irriterat mig på Freeport Outlets reklam med Dregen från Backyard Babies ett bra tag nu. Om Dregen i och med sin medverkan sålt sig eller inte låter jag vara osagt. Men känns inte konceptet "kändis uttalar sig positivt om produkt" väldigt omodernt? Lite som Lux tvålreklamer från mitten av förra seklet - 9 filmstjärnor av 10 använder Lux. Är ju i ärlighetens namn faktiskt ingen större skillnad på Freeports kampanj och den här gamla godingen med Lill Lindfors från 1964.



Och kunde de inte skippat uttrycket "rebellpris"? Det känns verkligen inte som något Dregen skulle säga utan snarare som något som reklamare med dålig koll tror att ungdomar tror att Dregen skulle säga.

Från www.freeport.se

Bloggat om Dregen, Freeport, Lux

Max CSR känns äkta!

Vanligtvis brukar företags CSR-deltagande vara av det mer ljumna slaget. Det är ju lätt att vara för och emot självklarheter. För källsortering. Mot barnarbete. För jämställdhet. Mot bröstcancer. Och så vidare.

Därför känns det väldigt positivt att se att hamburgerkedjan Max börjat bojkotta banankonglomeratet Dole. Detta efter att fruktföretaget stämt dokumentärfilmaren Fredrik Gertten för förtal för att han i filmen "Bananas" berättat om hur arbetare i Nicaragua stämt Dole för att använda gifter i produktionen.

Enligt DN gillar inte Max vd Richard Bergfors Doles agerande och tycker det är "för djävligt"(!) att de valt att stämma Fredrik Gertten istället för att föra en dialog. Och därför slutar de att använda Doles fruktsallader och väljer istället ett svenskproducerat alternativ.

Tänk om fler företag röt till på det här viset! Då skulle inte deras sociala patos kännas så glättigt och tillrättalagt utan faktiskt som en värdering som satt i väggarna. Tänk på det, ni andra...

Bloggat om Dole, Max, Bananas, Fredrik Gertten

Microsoft gör bort sig fullständigt

Det råder operativsystemsfeber för tillfället (i den mån det nu är möjligt). Apple har precis lanserat Snow Leopard till Mac och den 22 oktober släpper Microsoft nya Windows 7.

Jag betvivlar att någon av lanseringarna blir någon kioskvältare (de flesta byter ju OS i och med att de köper ny dator) men givetvis så ska ju släppen marknadsföras och i Microsofts fall så stinker det praktfiasko.

Den tveklöst märkligaste företeelsen i kampanjen är husfesterna - "the houseparties". Engagerade användare har kunnat tävla om att bli officiella Windows 7-värdar och i förlängningen anordna houseparties där man tillsammans med gästerna går igenom de nya funktionerna i operativsystemet.

Till sin hjälp har vinnarna fått en osannolikt pinsam instruktionsfilm, där de får tips på hur man på bästa sätt organiserar sitt houseparty. Filmen måste ses för att man till fullo ska förstå vidden av hur töntig den faktiskt är. Men kort sagt så får den skådisar i tv-shop-reklamer att verka avslappnade, spontana och ärliga och har från kolumnister fått omdömen som "Nej, nej, nej, det här kan inte vara sant!" och "Oh my God!".

Filmen går ut på att fyra personer (PK-castat med två män, två kvinnor, en äldre, en färgad) berättar om hur man på bästa lägger upp sitt houseparty och vad som kan vara bra att tänka på. Det är en till stor del smärtsam upplevelse som gör att frågan "Varför?" ständigt ekar i ditt huvud. Men försök hålla ut de dryga sex minuterna, för vid 5:45 kommer svaret på detta "Varför?". Då utbrister nämligen den färgade killen: "Can you believe that Microsoft put the launch of Windows 7 into our hands? Are they nuts, or what?" Svaret är "Ja, det är de".



Det verkar som att Microsoft, i ett desperat försök att tänka utanför boxen, gjort ett kanske historiskt bottennapp. Att ett multinationellt företag med ett näst intill ofattbart inflytande på våra dagliga liv kan göra bort sig så fullständigt måste betyda att deras ledning antingen omger sig med inställsamma ja-sägare eller är övertygade om sin egen marknadsdominans att man slutat bry sig.

Enda möjliga alternativet skulle vara att man medvetet producerat detta pekoral för att skapa en snackis, med det håller jag som mindre troligt.

Bloggat om Microsoft, Windows 7

Tänkbara Ralph Lauren-artister

Från Metro 2 oktober 2009

Ovan Idoljurymedlemmen Andreas Carlssons metafor för vad han tyckte om att jobba med Westlife. Min fråga blir då följande:

Om Gant får representera helylleimagen hos de tvålfagra irländarna, vilken artist skulle då vara det semi-hippa, backslick-osande, wannabemärket Ralph Lauren? Snook? Fredde le Grand? Katy Perry?

Något opersonligt och okreddigt helt enkelt - precis som de potentiella tonårshjärtekrossarna i Idol.

Bloggat om Idol, Andreas Carlsson, Ralph Lauren