SOM-institutets årliga undersökning av svenska folkets förtroende för olika institutioner visar att förtroendet för kungahuset fortsätter att sjunka och nu är på samma nivå som 2004, när kungen gjorde obetänksamma uttalanden om Brunei.
Varför detta nu då? Mitt i denna rojalistiska yra, med ett stundande bröllop, borde väl kungahusets popularitet vara på topp?
SOM-institutet misstänker att det kan bero på att Victoria väljer en "man av folket". Nja, jag tror snarare att det beror på den här filmen:
Läs mer: DN, SvD, GP.
tisdag 20 april 2010
söndag 7 mars 2010
Inför 8 mars: Vin, kvinnor och väskor.
Så här dagen innan internationalla kvinnodagen så kan jag inte undgå att reflektera över vilka stereotypa målgrupper det fortfarande finns inom dagens marknadsföring och produktdesign.
Att bag in boxen främst konsumeras av kvinnor (och även av vissa klassas som kvinnofälla) är väl inget nytt. Och att kvinnor gillar dyra väskor verkar vara en näst intill oemotsagd sanning (fråga bara Mona Sahlin). Och med dessa två "fakta" på handen så lanserar Vinimportören Oenoforos nu en BiB:en Vernissage formad som en designerväska. Homogenare målgruppsanpassning kan man väl knappast tänka sig.
Namnet Vernissage ska väl föra tankarna till Versace och ge en känsla av lyx när man bär hem produkten. Dock verkar inte vinet vara av någon outstanding kvalitet. Med sin 184 pix för tre liter hamnar boxen någonstans på mitten av skalan. Fast priset säger ju inte allt - de två kvinnorna som stod bakom mig i kön på systembolaget i fredags tyckte att det var "jääättegott".
Att bag in boxen främst konsumeras av kvinnor (och även av vissa klassas som kvinnofälla) är väl inget nytt. Och att kvinnor gillar dyra väskor verkar vara en näst intill oemotsagd sanning (fråga bara Mona Sahlin). Och med dessa två "fakta" på handen så lanserar Vinimportören Oenoforos nu en BiB:en Vernissage formad som en designerväska. Homogenare målgruppsanpassning kan man väl knappast tänka sig.
Namnet Vernissage ska väl föra tankarna till Versace och ge en känsla av lyx när man bär hem produkten. Dock verkar inte vinet vara av någon outstanding kvalitet. Med sin 184 pix för tre liter hamnar boxen någonstans på mitten av skalan. Fast priset säger ju inte allt - de två kvinnorna som stod bakom mig i kön på systembolaget i fredags tyckte att det var "jääättegott".
Stock-chock i huvudstaden
Min kollega och jag städar just nu ur vårt kontor innan vi byter jobb nästa måndag och bland all gammal bråte hittar hon kommunbroschyren som gud glömde: Stockholm Stads presentation av kommunens tjänster från 00-talets första halva.
Inget fel på innehållet i sig, men kombinationen av text och bild på framsidan ger en minst sagt obehaglig eftersmak. Speciellt innan man ser baksidan och inser att det även följer ett "-holm". Man tycker att någon borde reagerat innan det här omslaget gick till tryck.
Framsidan.
Baksidan.
Inget fel på innehållet i sig, men kombinationen av text och bild på framsidan ger en minst sagt obehaglig eftersmak. Speciellt innan man ser baksidan och inser att det även följer ett "-holm". Man tycker att någon borde reagerat innan det här omslaget gick till tryck.
Framsidan.
Baksidan.
söndag 21 februari 2010
SJ:s personal förstår inte informationsbehovet
Även om jag hållit mig borta från tågtrafiken den här helgen så har jag råkat ut för nedrivna kontaktledningar två gånger den här vintern. Båda gångerna har jag fått byta till buss och båda gångerna har frustrationen varit stor över att SJ:s personal inte begriper att passagerarna då är i stort behov av information, och tydlig sådan.
Vid det första tillfället fastnar tåget i Vårgårda på väg till Göteborg. Här får vi veta att ersättningsbussar kommer ta oss till Göteborg. När vi väl kommit på bussarna visar det sig dock att vi plötsligt bara kommer att åka till Alingsås. Därifrån kommer vi återigen att få byta till tåg.
Väl framme i Alingsås är vi helt utlämnade åt oss själva. Eftersom det är en söndag är stationen helt obemannad (förutom kiosken) och vi får förlita oss på tågtidsmonitorerna, som bara visar att även nästa tåg till Göteborg är försenat, men inte när det förväntas komma.
För att inte riskera att behöva vänta i flera timmar på ett tåg som aldrig kommer hoppar jag på ett pendeltåg till Göteborg, och får därmed betala halva sträckan dubbelt.
Andra tillfället är jag på väg till Karlstad när vi i Säffle får byta till bussar. På tåget får vi veta att vissa bussar kommer att gå direkt till Karlstad medan andra endast kommer gå till Grums och Kil.
När vi kommer ut till bussarna finns ingen information om vilka bussar som går var (trots att tågpersonalen bett oss noga kontrollera att vi hamnar på rätt buss). Chaufförerna lyser också med sin frånvaro, så det finns ingen att fråga. Men eftersom bussarna är på tok för få för att rymma alla passagerna så tvingas vi i princip chansa för att få plats.
Jag chansade på rätt buss. Hur många som inte hade lika mycket tur vet jag inte men tänk hur löjligt enkelt denna osäkerhet hade kunnat undvikas genom att SJ hade bett sina chaufförer att ha en skylt i framrutan. Att en kartongbit och en tuschpenna kunde tillhöra ersättningsbussarnas standardutrustning är väl ändå iinte att begära så mycket?
Jag är i vilket fall inte den enda som är missnöjd med SJ:s information. Infrastrukturminister Åsa Torstensson säger till SvD att bättre information från SJ när det blir stora förseningar i tågtrafiken är ett rimligt krav. Och till råga på allt har SJ:s webbplats kraschat med jämna mellanrum under dagen, skriver DN.
Vid det första tillfället fastnar tåget i Vårgårda på väg till Göteborg. Här får vi veta att ersättningsbussar kommer ta oss till Göteborg. När vi väl kommit på bussarna visar det sig dock att vi plötsligt bara kommer att åka till Alingsås. Därifrån kommer vi återigen att få byta till tåg.
Väl framme i Alingsås är vi helt utlämnade åt oss själva. Eftersom det är en söndag är stationen helt obemannad (förutom kiosken) och vi får förlita oss på tågtidsmonitorerna, som bara visar att även nästa tåg till Göteborg är försenat, men inte när det förväntas komma.
För att inte riskera att behöva vänta i flera timmar på ett tåg som aldrig kommer hoppar jag på ett pendeltåg till Göteborg, och får därmed betala halva sträckan dubbelt.
Andra tillfället är jag på väg till Karlstad när vi i Säffle får byta till bussar. På tåget får vi veta att vissa bussar kommer att gå direkt till Karlstad medan andra endast kommer gå till Grums och Kil.
När vi kommer ut till bussarna finns ingen information om vilka bussar som går var (trots att tågpersonalen bett oss noga kontrollera att vi hamnar på rätt buss). Chaufförerna lyser också med sin frånvaro, så det finns ingen att fråga. Men eftersom bussarna är på tok för få för att rymma alla passagerna så tvingas vi i princip chansa för att få plats.
Jag chansade på rätt buss. Hur många som inte hade lika mycket tur vet jag inte men tänk hur löjligt enkelt denna osäkerhet hade kunnat undvikas genom att SJ hade bett sina chaufförer att ha en skylt i framrutan. Att en kartongbit och en tuschpenna kunde tillhöra ersättningsbussarnas standardutrustning är väl ändå iinte att begära så mycket?
Jag är i vilket fall inte den enda som är missnöjd med SJ:s information. Infrastrukturminister Åsa Torstensson säger till SvD att bättre information från SJ när det blir stora förseningar i tågtrafiken är ett rimligt krav. Och till råga på allt har SJ:s webbplats kraschat med jämna mellanrum under dagen, skriver DN.
onsdag 17 februari 2010
Om Wahlberg vinner kan Staffan Westerberg bli mångmiljonär
Vid sidan av Elisabet-gate pågår en många gånger mer spännande affär i SVT:s korridorer. Resumé beskriver hur barnuppfostransgurun Anna Wahlberg stämt SVT på en kvart miljon i en anmälan till JK.
Detta för att programledaren Rickard Olsson i programmet Vem vet mest skämtsamt sagt att Wahlberg "förstört många barn" i och med att han ställde en fråga till en tävlande.
Att gör sig rolig över Wahlbergs brist på självdistans är som att skjuta på öppet mål, så jag nöjer mig med att konstatera att OM Wahlberg vinner (gud förbjude!) så kommer Staffan Westerberg att kunna håva in åtskilliga miljoner efter decennier av "Vilse i pannkakan förstörde min barndom"-skämt.
Detta för att programledaren Rickard Olsson i programmet Vem vet mest skämtsamt sagt att Wahlberg "förstört många barn" i och med att han ställde en fråga till en tävlande.
Att gör sig rolig över Wahlbergs brist på självdistans är som att skjuta på öppet mål, så jag nöjer mig med att konstatera att OM Wahlberg vinner (gud förbjude!) så kommer Staffan Westerberg att kunna håva in åtskilliga miljoner efter decennier av "Vilse i pannkakan förstörde min barndom"-skämt.
Bloggat om Anna Wahlberg, SVT, Vem vet mest
måndag 8 februari 2010
Ansvarig utgivare ett sätt att undkomma PuL
Många nyhetsmedier rapporterar idag om det faktum att Eniro och Hitta.se inte behöver blurra personers ansikten och registreringsskyltar i sina gatubildstjänster, medan Google måste göra det, trots att tjänsterna är i princip identiska.
Anledningen stavas "ansvarig utgivare", vilket ger en periodisk skrift möjligheten att publicera bilder, utan att först be de personer som hamnar på bilden om lov först. Detta för att yttrandefrihetsgrundlagen (i egenskap av just grundlag) går före personuppgiftslagen.
Detta är ju en förutsättning för nyhetsmedia och egentligen inget uppseendeväckande i sig. Det som däremot inte är lika självklart är varför webbplatser som Eniro och Hitta.se har ett behov av att ha ansvariga utgivare.
Svaret är att internets utveckling går lite snabbare än lagarna hinner med och en effekt av att företag kan skaffa sig ansvariga utgivare är att webbsidor som sysslar med någon form av personuppgiftslistning (vilket är det minsta man kan säga om Eniro och Hitta.se) kan slippa PuL och därmed undgå sitt ansvar att inte sprida känsliga uppgifter på nätet.
Detta glapp i lagstiftningen inkräktar på den personliga integriteten och kan få riktigt obehagliga konsekvenser för till exempel dem som har skyddad identitet.
Att medier som är att betrakta som periodiska skrifter får ansvariga utgivare är helt rätt. Men när vem som helst kan få det utan att ha något publicistiskt syfte så är det något fel i systemet.
Läs mer: SvD, DN, Aftonbladet
Anledningen stavas "ansvarig utgivare", vilket ger en periodisk skrift möjligheten att publicera bilder, utan att först be de personer som hamnar på bilden om lov först. Detta för att yttrandefrihetsgrundlagen (i egenskap av just grundlag) går före personuppgiftslagen.
Detta är ju en förutsättning för nyhetsmedia och egentligen inget uppseendeväckande i sig. Det som däremot inte är lika självklart är varför webbplatser som Eniro och Hitta.se har ett behov av att ha ansvariga utgivare.
Svaret är att internets utveckling går lite snabbare än lagarna hinner med och en effekt av att företag kan skaffa sig ansvariga utgivare är att webbsidor som sysslar med någon form av personuppgiftslistning (vilket är det minsta man kan säga om Eniro och Hitta.se) kan slippa PuL och därmed undgå sitt ansvar att inte sprida känsliga uppgifter på nätet.
Detta glapp i lagstiftningen inkräktar på den personliga integriteten och kan få riktigt obehagliga konsekvenser för till exempel dem som har skyddad identitet.
Att medier som är att betrakta som periodiska skrifter får ansvariga utgivare är helt rätt. Men när vem som helst kan få det utan att ha något publicistiskt syfte så är det något fel i systemet.
Läs mer: SvD, DN, Aftonbladet
söndag 7 februari 2010
Expressens nära uppvigling och Aftonbladet älskar Dolph
Så var Melodifestivalen igång igen och därmed är kvällstidningarnas löpsedlar uppbokade flera veckor framåt. Varenda aspekt av spektaklet ska skärskådas och i förlängningen hissas eller dissas. Inget som avviker från "mallen" (vilken den nu är) är för bagatellartat för att få epiteten "chockerande", "succé" och "flopp".
Så vad annat finns det för en sådan här blogg att göra än att titta lite närmare på hur schlagerbevakningen ter sig i år?
Expressen stod för ett nydanande sensationsjournalistiskt grepp när man helt sonika valde ut och sammanställde de argaste kommentarerna om den första deltävlingen. Och i härlig uppviglingsanda lägger man till frågan "Är du argare?" till läsarna.
Annars är det tydligt att Dolph Lundgren är svenskarnas nya Hollywood-favorit (efter att vi tömt ut ämnena Malin Åkerman och Anna Anka). Aftonbladet har inte mindre än fyra Dolph-hyllarartiklar (Dolph deltar inte förrän finalen – trots att tittarna älskar honom, Dolphs blodiga succé, – Du är fem plus, Dolph! och Gardells blogginlägg "Jag är kär i Dolph Lundgren"). Vi får väl se om denna förälskelse räcker bortom finalen.
Så vad annat finns det för en sådan här blogg att göra än att titta lite närmare på hur schlagerbevakningen ter sig i år?
Expressen stod för ett nydanande sensationsjournalistiskt grepp när man helt sonika valde ut och sammanställde de argaste kommentarerna om den första deltävlingen. Och i härlig uppviglingsanda lägger man till frågan "Är du argare?" till läsarna.
Annars är det tydligt att Dolph Lundgren är svenskarnas nya Hollywood-favorit (efter att vi tömt ut ämnena Malin Åkerman och Anna Anka). Aftonbladet har inte mindre än fyra Dolph-hyllarartiklar (Dolph deltar inte förrän finalen – trots att tittarna älskar honom, Dolphs blodiga succé, – Du är fem plus, Dolph! och Gardells blogginlägg "Jag är kär i Dolph Lundgren"). Vi får väl se om denna förälskelse räcker bortom finalen.
Bloggat om Melodifestivalen, Dolph Lundgren, Expressen, Aftonbladet
måndag 1 februari 2010
Lögn, förbannad lögn och nyhetstorka
Måndagar är ju ganska ofta riktigt slöa nyhetsdagar (vilket märks tydligt på den anorektiska tisdagsmorgontidningen). Därför uppstår ju gärna stormar i vattenglas just dessa dagar.
Och när man tömt ut allt som går att säga om snökaos, tågförseningar, köldrekord och halkskador verkar hela den svenska journalistkåren leka följa John och förstora upp Reinfeldts lilla statistikmiss till helt absurda proportioner. DN, Svd, Aftonbladet, Expressen, GP, Sydsvenskan - alla vill de göra en höna av den här fjädern.
Statistikfiffel förekommer ju ständigt i politiken. Fast oftast på ett mer raffinerat och mindre uppenbart sätt. Och det, om inte annat, tyder ju på att det nog faktiskt var ett ärligt (och utomordentligt slarvigt) misstag. Men det hjälper ju inte ju inte en måndag med nyhetstorka.
Och när man tömt ut allt som går att säga om snökaos, tågförseningar, köldrekord och halkskador verkar hela den svenska journalistkåren leka följa John och förstora upp Reinfeldts lilla statistikmiss till helt absurda proportioner. DN, Svd, Aftonbladet, Expressen, GP, Sydsvenskan - alla vill de göra en höna av den här fjädern.
Statistikfiffel förekommer ju ständigt i politiken. Fast oftast på ett mer raffinerat och mindre uppenbart sätt. Och det, om inte annat, tyder ju på att det nog faktiskt var ett ärligt (och utomordentligt slarvigt) misstag. Men det hjälper ju inte ju inte en måndag med nyhetstorka.
Bloggat om Reinfeldt, Arbetslöshet, Statistik
lördag 30 januari 2010
Eniros säljare vittnar om telefonkatalogens död
Hitta.se har en ny reklamfilm, där man får se döden personifierad komma och hämta med sig telefonkatalogen till dödsriket. En fyndig reklam med glimten i ögat. Och välmotiverad om de uppgifter som Hitta.se uppger för Resumé - att endast fem procent av befolkningen använder telefonkatalogen - stämmer.
För visst verkar telefonkatalogen vara på utgående. Speciellt om man tänker på webbens och de otalet nummertjänsters lättillgänglighet.
Och det känns som att det avspeglar sig i Eniros katalogsäljare - åtminstone dem jag träffat på. De är dåligt pålästa om min organisation (vi finns med på Gula sidorna på eniro.se om du vill göra research), hittar inte till mitt kontor (Enirokartorna på webben hade lätt givit dig korrekt färdrutt) och är allmänt taffliga och inte särskilt trevliga (trots universella säljarattribut som backslick, tjenis-kallprat och onödigt hårt handslag).
Jag antar att de mer kvalificerade säljarna på Eniro får sköta den mer lukrativa webbdelen av företaget.
För visst verkar telefonkatalogen vara på utgående. Speciellt om man tänker på webbens och de otalet nummertjänsters lättillgänglighet.
Och det känns som att det avspeglar sig i Eniros katalogsäljare - åtminstone dem jag träffat på. De är dåligt pålästa om min organisation (vi finns med på Gula sidorna på eniro.se om du vill göra research), hittar inte till mitt kontor (Enirokartorna på webben hade lätt givit dig korrekt färdrutt) och är allmänt taffliga och inte särskilt trevliga (trots universella säljarattribut som backslick, tjenis-kallprat och onödigt hårt handslag).
Jag antar att de mer kvalificerade säljarna på Eniro får sköta den mer lukrativa webbdelen av företaget.
onsdag 27 januari 2010
Var hittar alliansen sina pressekreterare?
Nu har det hänt igen! En av alliansens pressekreterare uttalar sig på ett sätt som inte kan beskrivas på annat sätt än som vanvettigt för en pressansvarig person i ett regeringsparti.
För drygt två veckor sedan var det Reinfeldts pressekreterare Edvard Unsgaard som uttryckte sig mäkta klantigt på facebook om invandrare, bajstorkning och "det är arbetslinjen, det".
Nu är det Centerns Jonas Pettersson som, enligt Aftonbladet, gjort en personlig valkampanjsfilm där han smygfilmat "lata byggjobbare" och på detta sätt propagerat för utländsk konkurrens på svenska byggen. I filmen säger han bland annat att byggarbetare dricker kaffe och röker istället för att arbeta.
Då jag antar att dessa personer är mediestrateger (om än kanske självutnämnda snarare än utbildade) så är det ett mysterium hur de får för sig att använda sociala medier på ett så oöverlagt sätt. Kanske tror Unsgaard att hans facebooksida bara läses av vänner, kollegor och familj och kanske tror Pettersson att ingen tar illa upp när han sågar en hel yrkeskår längs fotknölarna?
Detta vittnar i så fall om en brist på insikt i hur sociala medier fungerar idag. Allt du skriver, säger och gör kan skärskådas av vem som helst. Och detta blir ju än mer aktuellt för riksdagspolitiker som hårdbevakas av både journalister och meningsmotståndare i jakt på scoop och billiga poänger - inte minst ett valår.
För drygt två veckor sedan var det Reinfeldts pressekreterare Edvard Unsgaard som uttryckte sig mäkta klantigt på facebook om invandrare, bajstorkning och "det är arbetslinjen, det".
Nu är det Centerns Jonas Pettersson som, enligt Aftonbladet, gjort en personlig valkampanjsfilm där han smygfilmat "lata byggjobbare" och på detta sätt propagerat för utländsk konkurrens på svenska byggen. I filmen säger han bland annat att byggarbetare dricker kaffe och röker istället för att arbeta.
Då jag antar att dessa personer är mediestrateger (om än kanske självutnämnda snarare än utbildade) så är det ett mysterium hur de får för sig att använda sociala medier på ett så oöverlagt sätt. Kanske tror Unsgaard att hans facebooksida bara läses av vänner, kollegor och familj och kanske tror Pettersson att ingen tar illa upp när han sågar en hel yrkeskår längs fotknölarna?
Detta vittnar i så fall om en brist på insikt i hur sociala medier fungerar idag. Allt du skriver, säger och gör kan skärskådas av vem som helst. Och detta blir ju än mer aktuellt för riksdagspolitiker som hårdbevakas av både journalister och meningsmotståndare i jakt på scoop och billiga poänger - inte minst ett valår.
Bloggat om Edvard Unsgaard, Jonas Pettersson, Pressekreterare
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
